Inte ringlös

Ibland förstår jag mig bara inte på saker.
I förmiddags gick jag en sväng på toa, som man gör nu och då. Och vad hänger inte på en krok ovanför handfatet, om inte min ring? Hur kommer det sig? Jag har inte ens ett minne av att jag ska ha tagit av mig den igår och är dessutom sjukt säker jag hade den på fingret när vi var på stan?! Men hur som helst. Jag är inte ringlös längre. Jag har nog Alzheimers Light eller annan minnes-grundande sjukdom bara.

Appropå att ta in storleken. Har varit i kontakt med just Titanringar.com förut för just den frågan, men fick Då till svar att de endast tog på sig att justera ringar som de själva gjort. Kanske värt att kolla med dom igen ändå?

Sjukstuga igen?

Det verkar som om vi börjar om här hemma med sjukstuga. Abbe har 38,8 C och Tuva har säkert feber hon med. De hostar och börjar se rätt hängiga ut. Båda två slockande som små ljus men hostar lika illa. Hoppas det är en light-variant som går över fort i sådana fall.

Idag har vi haft lite födelsedagsfika här hemma där Abbe fick slafsa i sig en bit tårta själv. Han smetade på bra med händerna och skeden och såg rätt nöjd ut. Han har fått bra presenter oxå tycker jag. Det har varit kläder vi tyckt han behövt och det har han fått. En liten "Snickarbänk" fick han av oss visserligen och två söta mjukisdjur dök det upp oxå. Abbe tyckte dock inte det var så värst roligt med paket. Gissar det är andra bullar till nästa födelsedag?

Dagens onödiga då? Finns en sån idag med faktiskt ...

När vi provade ut våra förlovningsringar hade jag nog en del vätska kvar i händerna? Mina fötter och fingrar var ett tag oigenkännliga när jag väntade Tuva nämligen. Hur som helst. Ringen blev snabbt lite för stor och har inte suttit så bra på mitt finger. Då de är av titan kan man inte heller ändra storleken, tyvärr. Har viftat av mig den några gånger och idag hände det igen. Fast nu upptäckte jag det för sent. Jag har tappat min förlovningsring. Det känns faktiskt lite mer surt än rutan jag pajade igår. Jag gissar den for av någonstans där jag burit matkassarna när vi var och handlade tidigare. Säkert ligger den ute i snön någonstans och har det bra. Faen ååhhh. 

Sammanfattning

Suck. Hur ska jag sammanfatta den här dagen på ett bra sätt då?
Kanske genom att säga: "J*vla runk". Ursäkta ordvalet.
Vad ska jag skylla på?
Trötthet, faktiskt.
Tålamodet är som obefintligt och min stubintråd är kortare ändå.
Hade försökt få Abbe att sova lite då han (återigen!!) hade tagit en tidig morgon och sovit lite för lite i mitt tyckte. Lite gnäll på det och gäspningar och trött blick så drog jag slutsatsen att han borde sova lite. Han somnade. Men vaknade när jag skulle flytta på honom. Han somnade igen. Och vaknade igen då jag skulle flytta på honom. Försökte jag lägga honom direkt i sängen förvandlades han till en surig protestant, så därför la vi oss i stora sängen istället. Men då det sket sig för tredje gången gav jag upp och gick ner och klädde honom för att lägga honom i vagnen ute istället. Prat prat en stund med tunga ögonlock. Höll på att somna när han kom på sig själv och började prata igen. Nu iddes jag inte stå där och tjorva längre då han uppenbarligen inte hade tänkt sova nåt inom den närmsta tiden igen. Vänder mig om för att öppna altandörren ... som D stängt igen inifrån och vridit ner handtaget till hälften varpå jag surnar till lite och blir irriterad för jag inte kommer in. För att få uppmärksamhet bankar jag in båda händerna i fönsterrutan och det säger "pang klirr kras". Oops ... ehh ... what ... ?! Båda rutorna i dörren bara exploderar och jag står nu och stirrar in i ett stort glashål med glassplitter överallt. Alltså, hände det här faktiskt? Pajade jag precis rutorna i altandörren? Jag står kvar, som förstenad, och går igenom vad som precis hände. Tog jag ens i så hårt? Näe? Jag krossade rutorna alltså. Bra, Amanda. Står kvar likadant en stund till och rör mig inte ur fläcken. Ganska snart hör jag snabba steg i trappan från källaren och D's huvud tittar upp med ett förvånat uttryck. Tror inte jag säger något, vi bara tittar på varandra. Jag börjar borsta av mig fint glassplitter och D hämtar sopen. Några yttepyttesmå skärsår har jag fått som knappt kan kallas sår. Går in och ringer Glasmästaren som kommer på studs och hämtar hela altandörren. Ringer sen försäkringsbolaget och drar samma historia där. 1½ timme senare är dörren på plats igen med nya tjockare rutor och golvet är dammsugat extra noggrant och snart kommer väl en rolig faktura som tack o lov täcks av hemförsäkringen iaf.

Så j*vla onödigt bara.
Nu när vi äntligen fått bort det sista röret och expansionskärlet (med lite bra hjälp) från övervåningen så vi kanske kan komma igång och bli klara med Abbe's rum någon gång så går jag och gör det här.

Sen att andra saker oxå trasslar gör mig bara änn mer piss off. Alltid är det nåt som ska jävlas och inte fungera. Det är fredag kväll och myshumöret är som bortlåst. Ut och köpa lite frukost kanske man skulle göra iaf. Adjö.

*könsord*

Förbannade jävla skit!

Vår prins

♥ Prinsen Abbe 1 år ♥

Vår fina lilla prins delar numera födelsedag med en purfärsk prinsessa. Men här hemma är det bara vårt fina födelsedagsbarn som ska uppmärksammas. Grattis älskade pojken min!

Jag kommer ihåg -denna dag- som om det vore igår ... men det har uppenbarligen gått ett helt år?! Tänk vad mycket vi varit med om sen dess?! 

Han  fick kladda i sig en mums-mums och muffins med ett ljus i till födelsagsfika och sedan öppna sitt paket med lite hjälp av Tuva. Lite mer kalas blir det på lördag och då ska det bjudas på tårta hade vi tänkt. 

Vår lilla insamling har jag ökat på lite. Det gick ju så bra att få ihop målet jag satte upp att jag ökade på den till 7500:- istället. Ser till min förtjusning att vi i dagarna fått en Anonym donation på 500:-. Tack! Vill ni kika in på den sidan så hittar ni den här, "I Abbe's namn".

I förmiddags var jag rätt nervös men hade lyckats hitta något vettigt att ta på mig ändå. Nu är känslan mest upp-och-ner. Ni vet när man vill göra ett riktigt bra intryck, eller göra bra ifrån sig och så vet man inte riktigt hur det har gått utan man får vänta ett tag på resultatet - där är jag nu. Mitt i en väntan. Jag hoppas innerligt att det går vägen. Men om inte, så är jag en erfarenhet rikare jag kan ta med mig.

Garderobsinnehållet suger

Sitter här halvsunkig och oduschad efter att ha varit på Zumba och känner mig lite stressad över min "garderob". Den innehåller faen inget jag vill ta på mig i morgon. Det jag skulle vilja ta på mig hänger tyvärr kvar i butikerna och ser bra ut istället. Får ta en räd i morgon bitti och se vad man kan lyckas skrapa ihop för något.

I natt vid 23:30 nåt vaknar jag av att D säger att Abbe kräks. What? Tycktes mig ha hört något i periferin men det gick som inte riktigt in när man är mer sovande än vaken. Hur som helst spratt vi upp båda två. Stackaren hade kräkts lite och var ledsen och halvsatt i sin säng. Jag böjer mig fram för att torka bort det värsta när D slänger till mig en handduk. Precis då jag lagt ner den kaskadkräks han ordentligt. Fyy, säger jag bara. Det var bara att plocka upp honom och byta kläder och sen en liten dusch medans D tömde sängen och slängde i tvättmaskinen. Vet inte vad det var riktigt, magsjuka eller för mycket mat? Men det var bara det och inget mera. Men för säkerhets skull sov D och Abbe nere i gästrummet resten av natten om det skulle komma mera. Jag flydde mer eller mindre med ursäkten att D nog var "immun" som nyss varit dålig.
Tror det var en engångsföreteelse bara för sen dess har det varit lugnt. Må det hålla i sig bara så att inte jag eller Tuva åker på nåt oxå.

Imorgon är en speciell dag ... Abbe's första födelsedag.

Bobbo

Buuh. Bobbo. Bibbi. Babba. Doddo. Diddi. Dadda. La la la. O.s.v. Inga konstigheter så här långt med Abbe iaf. Han jollrar och låter som han ska. Vi ska bara ta och uppmärksamma ovanstående ljud lite mer när han börjar smaka på dom. Ga ga ga och ka ka ka är ju enkelt att ljuda så bättre att uppmärksamma ljuden längre fram i munnen eller hur man ska säga.

Har köpt två pallar till Tuva's rum idag. Flugsvampar. Jag gillar dom. Sen ska jag ta och spraya några konsoler och se om jag får till den lilla "skrivbords/pysselhörnan" i hennes rum så småningom.

Imorgon ska jag till frissan och bli av med lite hår. Har en idé om vad jag nu vill hitta på så vi får se om det går att modifera burret på skallen min. Skönt skaré bli iaf.

Resten av dagen i morgon hade jag tänkt försöka få komma någon vart med toan uppe så jag kan börja måla taket där inne.

Vänta och se.

D sjukanmälde sig igår. Det var ett smart drag visade det sig ... stackaren har åka på magsjuka. Urk. Nu hoppas jag bara så in i bäng att vi övriga ska slippa. Än så länge verkar det lugnt, hoppas det fortsätter så.

I morgon har vi tid hos Logopeden i Umeå med Abbe. En ett-års träff. Jag kommer inte ihåg hur mycket ljud eller ord Tuva hade vid den här åldern. Abbe "ma ma ma'ar" en del men inget riktigt klockrent "mamma" än, men nästan iaf. Han försöker nog? Sen är det mycket "gah gah gah". Ett lätt ljud att få till bak i gommen. Men han "la la la'ar" lite oxå. Så han får till en del ljud långt fram oxå trots hålet som är kvar men han jobbar roligt med tungan då. Sen kraxar och fräser han och provar andra ljud. Egentligen vet jag inte vad vi ska göra imorgon. Gissningsvis vill de veta vad "han kan" vid det här laget och sedan gissar jag vi får tips på sånt vi ska tänka på? Hur som helst tycker jag det är bra att han följs upp så man kan fånga upp honom tidigt om det visar sig han får problem med talet. Bra för oss oxå att få lite tips att tänka på. Vissa ljud är bättre att uppmuntra än andra t.ex.

Jag skulle vilja ha ett nytt vardagsrumsbord. Vill ha ett mer ovalt/runt och lite mindre. Såg en artikel i en tidning med ett bord från Mio som inte vore så tokigt. Så nu tänkte jag roa mig med att kika runt på lite bord en stund då TV'n är upptagen.

Pappas stövlar

Zick-Zackande mellan pusselbitar hon glatt kastat överallt i pappas vinterstövlar är ju ingen sak? Passar ju perfekt.

I förmiddags lastade jag Abbe i vagnen och satte Tuva på bob'en och sen gick vi hem till Fastern och huserade där ett tag. Abbe sov bort den mesta tiden ute i vagnen, rolig kille lixom. Sen lite lek i snön innan vi sällskapade upp till Ica Södermalm. Det gick väl rätt smidigt, typ. Förutom att de inte kunde bestämma sig för vilken bob de skulle åka på, eller om man skulle gå, dra en bob, eller kanske hjälpa till att skjuta vagnen t.o.m. Men fram kom vi iaf. Sen hem till oss där det blev lite mellis och sen kom D ner på ett tag. Till middag slog vi till med Pizza. Ungarna fick sig en tvagning och somnade sedan gott och vi bänkade oss framför Bingolotto laddade upp till tänderna.

Det nyps lite

Det är småskönt när det nyps lite i kroppen tycker jag. Då har ju nåt fått jobba iaf och det sporrar mig lite.

Mycket nattskvaller numera så även denna gång. Abbe sover bättre, det gör han. Vaknar inte alls lika mycket längre vilket är oerhört skönt. Men å andra sidan tycker jag att Tuva vaknat och gråtit vid flera tillfällen de senaste nätterna istället. Byttes de av? I morse kom hon inklampandes snyftande till mig och Abbe vid 05. Det är fanimej en magisk tid här hemma. Hon somnade iaf om bredvid mig medans Abbe ... inte gjorde det. Men jag låg envist kvar tills dess jag hörde D kom hem från jobbet. Dvs. mer än 2 timmar låtsas sovande med en stundtals rätt ilsken Abbe bredvid mig. Suck. Gäsp.

Idag har vi inte gjort många knop här hemma. Ids inte ta mig för något även fast jag tänkt vi skulle gjort nåt nu då vädret inte var så kallt. Men mitt humör är inte på topp och så fort jag får sitta så blir jag sittandes.

Nu ikväll när jag nattade Tuva låg vi och pratade i hennes säng ett tag. En  mysig stund. Fastän att hon skulle sova med sin pappa och jag skulle sova med Abbe så somnade hon gott till slut. Jag är inget förstahandsval jag inte, "pappas flicka" i högsta grad. I sin hand höll hon en liten liten sten, en liten sköldpadda, en liten platsresväska i yttepytte format, en rosa knapp och de två hårspännena skulle hon visst ha i håret istället. Ibland ska hon ha de mest konstiga saker med sig då hon ska sova. Ni kan ju tänka er då hon sen vaknar och inte hittar stenen t.ex.? Katastrof. Hmm, där slog det mig. Kanske orsaken till gråtandet de senaste nätterna? Men att försöka lirka av henne dom innan hon lägger sig är ingen bra idé heller. Snart byter hon till nåt annat igen.

Abbe håller en på alerten numera. För några dagar sedan kunde man sätta honom i barnstolen vid bordet medans man plockade fram mat, mellis eller annat. Det går inte numera. Han har kravlat sig ur stolen och sitter på bordet på två millisekunder. Han är även en jäkel på att klättra på pallen i köket. Idag har jag plockat ner honom från översta steget ungefär 77 gånger. Han stod och bankade lite på fönstret och när jag återigen plockar ner honom ser jag anledningen till hans nöjda skratt - två äldre damer på promenad ute på vägen hade stannat och stod och vinkade glatt åt den lille gossen i fönstret. Naaw. ;-) Råkar pallen stå vid kökslådorna är han inte långt ifrån att ta sig upp helt å hållet på köksbänken - handtagen är ju ypperliga trappsteg den sista biten. När han vid frukosten inte kom upp på kökssoffan där jag satt och försökte kasta i mig det sista lommande han iväg under bordet. Jag trodde han "gav upp" och skulle hitta nåt annat att roa sig med då jag ser hans nyfikna lilla huvud titta upp på andra sidan bordet från Tuva's Tripp-Trapp-stol. Då har den lille rackaren klättrat upp den vägen istället och hade siktet på smörpaketet eller nåt annat spännande som fanns på bordet. Bara till att plocka ner en sprattlande liten herre innan en given fallolycka och styra in stolen igen. Ingen rast, ingen ro. Man kan ju få en hjärtattack varje dag numera.
Inte tusan var det sån här fart på Tuva då hon var liten?